Norran - den 29:e mars 2011

Kära ledamöter av kommunfullmäktige ...


... och alla andra för den delen. För det här gäller varenda en av oss. Det här är enligt mig det viktigaste vi kan göra just nu. DEBATT. Jag fick barn för några veckor sedan. Det är någonting som händer varje dag, men det är alltid ett lika stort mirakel. Han heter Paul och han är det bästa jag någonsin gjort. Vad som än händer i mitt liv från och med nu kommer jag alltid att känna att jag i alla fall har gjort någonting riktigt bra. Jag och Paul sysselsätter oss mest med att lyssna på bra musik och ta långa promenader runt Skelleftehamn, och under dessa vandringar är det ofrånkomligt att tankarna börja färdas. De brukar oftast centreras till framtiden. För Paul kommer inte alltid att vara ett litet knyte som ligger i min famn och som försöker möta min blick. Han kommer att växa (han växer faktiskt riktigt bra redan nu - faktum är att om han fortsätter så här är han 1,5 meter på sin ettårsdag, och närmare 2 km lång när han fyller 15. Jag har räknat.), och han kommer att söka sig allt längre bort från mig och sin mamma. Det är så det ska vara. Det är så det måste vara. Och jag vill att han ska få möjlighet att pröva sig fram i en stad som inte låter sig begränsas av gamla strukturer och som vägrar tänka nytt. Med två kulturintresserade föräldrar finns väl alltid sannolikheten att han väljer en annan väg. Kanske vill han hålla på mer med idrott än att spela gitarr och sjunga. Och då är väl det bara bra. Men jag vill att han ska ha möjligheten att göra både ock. De närmaste åren verkar inte vara några större problem. Det tycks finnas ett gott utbud för barn, och även inom skolan tycks det finnas ett visst kulturutbud. Men sedan då? När han är tonåring. När han är 20? När han passerat 30? Om det då ser ut som i dag har jag full förståelse om han vill lämna stan för gott. Men vi kan göra någonting åt saken. Vi kan lyfta Skellefteå till att vara någonting att verkligen vara stolta över. Talangen och kreativiteten finns. Nu måste vi göra någonting åt viljan. Det har sett dystert ut med många nedläggningar av nöjesetablissemang. Och att kulturkämpen Kjell Hanseklint tvingas lämna politiken (vad jag har förstått var han den enda som satt i opposition i kulturnämnden) är ett dråpslag. Men jag är optimist och tänker att det är nu vi har chansen att verkligen göra någonting nytt. Nu kanske behovet är mer tydligt. Grundläggande för att det ska lyckas är att vi lär oss samarbeta. Det låter lätt, men signaler jag får visar rätt tydligt att man inte ens internt inom kulturen kan samarbeta. Går inte det kommer utvecklingen aldrig att gå framåt. Jag tror att alla förstår det. Precis som att alla borde begripa att kultur är en tillväxtfaktor och att allt vi gör för att gynna den gynnar oss själva - själsligt och samhällsekonomiskt. Så vad kan politikerna göra? Tjänstemännen? Företagen? Kulturutövarna? Norran? Vad kan du själv göra? Hjälp oss att hjälpa varandra! Härmed bjuder jag in till debatt. Det är dags att börja leva om även inom vår sfär. Jag kommer framöver att bjuda in debattörer från olika håll av samhället, med olika synvinklar. Men känn dig fri att delta själv. Maila debattinlägg till kultur@norran.se. Jag kan börja! Här är några av de punkter som jag anser är viktigast: 1. Västerbottensteatern behöver nya, större, lokaler. Jag är livrädd för att en eventuell storregion skulle ta länsteatern ifrån oss. Med uttjänta lokaler och aggressivt rustande inom kulturens infrastrukturer i våra grannstäder är sannolikheten att politiker inte ser det som en prioritet att behålla det här - dåraktigt ovetandes om att det gör Skellefteå så oerhört mycket fattigare. 2. I Västerbottensteaterns överblivna lokaler vore det förträffligt med ett samarbete mellan kultur- förenings- och näringsliv där bland annat rock- jazz- och bluesklubbar kunde samsas på de olika scenerna med fria teatergrupper, stand-up-klubbar, danssällskap och andra minde kultur- och nöjesaktörer. 3. Dansväxthuset måste bli en permanent företeelse i Skellefteå. Besök Dans i novembermörkret och andra tillställningar inom dansen så förstår du varför. 4. Museum Anna Nordlander är i dagsläget vår mest spännande kulturaktör och har en enorm samling av framför allt nordiska kvinnliga konstnärer. Men i stort sett allt står magasinerat då deras utställningshall inte är större än mitt vardagsrum. Symboliken är rätt talande. Skellefteborna, turisterna och konstvärlden förtjänar att få ta del av denna fantastiska samling i en betydligt vidare omfattning än i dag. Ärligt talat - hur svårt kan det vara? 5. Skylta upp Skellefteå. För vår egen skull, men även för besökare kan det vara intressant att på ett enkelt sätt lära sig mer om kulturhistoriskt intressanta platser, byggnader och konstverk. Med spanjorer på väg till stan bör man nog tänka på att inte bara skylta på svenska. En dylik åtgärd hade troligtvis förhindrat att Stig Lindbergs konstverk i Malmiahuset blev överspikat (nej, jag kommer inte att låta er glömma det). 6. Kommunen bör finansiera en producenttjänst. Kanske via en förening? En person som har till uppgift att arrangera på de olika scenerna i stan och bygga broar mellan kommun, näringsliv och kulturarbetare. Liknande företeelser finns i bland annat Umeå och Luleå. En utmaning för Skellefteå kommun blir att bidra utan att göra förvaltning av allt. Men det kan gå, bara politikerna vågar tänka i nya banor. Och kan de inte det bör de allvarligt fundera över att ställa sina platser till förfogande. 7. Att vi alla hjälps åt att lyfta Skellefteå. Det ena föder det andra. Fler uteserveringar kan exempelvis mycket väl ge en ökad omsättning av kultur- och nöjeskonsumtion och då blir det en gladare stad. Fråga spanjorerna! Eller ännu hellre - fråga dem som besökt andra städer.


Mer i Norran

0 besökare tycker något om denna artikel
Tycker du att nyheten "Kära ledamöter av kommunfullmäktige ..." är: