Blekinge Läns Tidning - den 6:e november 2010

Robert Svensson längtar ständigt bort från Korpadalen, Asarum


Debuten var vimmelkantig pop, med bitska stänk av punk och elektronik.Hyllningarna lät inte vänta på sig.Nu släpper Robert Svensson från Asarum uppföljaren. De sjöng till positivets toner, brevbäraren Algot Fogelberg och bagaren Arvid Lindström från Värnamo. Det var en enkel visa som skrevs för att framföras av godtemplarorden i Värnamo 1896.Båda var simpla människor som fann kraft i musiken och nykterhetsrörelsen och båda ville absolut hylla hembygden i den numera klassiska Värnamovisan. En afton gick han till gröna lunden, Att promenera i aftonstunden, Han gick sen solen sig lagt till ro Till Apladalen i Värnamo. Visan har följt mig genom livet. Oförklarligt nog. När farmor spelade den första gången hade jag aldrig varit i Västbo socken och nej, någon stolpfabrik i Värnamo kände jag inte till.Vissa låtar och en handfull artister har den gåvan. Att liksom smyga med en i livet. Knacka på när man minst anar det. Som Robert Svensson. Asarumspojken som för en herrans massa år sedan satt på Uterock i Bräkne-Hoby och lirade prärieballader för indiepopvargarna i försommarnatten. Han berörde då och gör det än. För trots sitt alldagliga namn så sätter pojken spår i den svenska musikhistorien.Allt det här snurrar runt i skallen när vi träffas utanför en pizzerian Tropicana i Korpadalen, en Svenssonidyll strax utanför Asarum. - Det var en närbutik här förr, men det gick väl inte så bra så pizzabagarna tog över, säger Robert Svensson.Det är kallt och mörkt och slaskigt och vi har ingenstans att ta vägen.- Ska vi gå in på pizzerian och beställa en kaffe?, undrar jag.Bara för att ändra mig i nästa andetag.- Vi gör som Bruce Springsteen. Vi tar bilen genom natten. Fast utan bittert bröl om att finna den kvinnan han en gång hade kär.Och så kör vi runt i Asarum, pratar och lyssnar på Eldkvarn och Håkan Hellströms senaste. Robert Svensson berättar om musikläraren från Korpadalsskolan. Han som var musiker och ville att eleverna skulle köpa hans skiva och ge bort till föräldrarna i julklapp.Robert Svensson bor numera i Stockholm. Dagen inleddes med att han och två av musikerna i kompbandet fick ta pendeltåget till Södertälje för att hitta en hyrbil de hade råd med.- Det är ju helt sjukt. Man åker ner till Södertälje och blir upplockade av hyrbilskillen på stationen och sedan kör han oss ut till ett slitet industriområde där vi får vår bil - en Nissan Micra. Men jag väljer att lägga miljonerna på annat, säger Robert Svensson och skrattar.Han jobbar fortfarande inom hemtjänsten. Ett ovanligt jobb för en 23-årig kille, men han trivs bra. Att jobba med människor är det bästa som finns. Trots två ryggskott.- Jag kommer hem till äldre människor som inte har någon att prata med. Inget kan väl vara bättre än ett jobb som betyder någonting, som gör skillnad för en annan människa. Tyvärr fattar inte politikerna detta. Att jobba med människor och i synnerhet inom vården är och förblir ett lågstatusyrke, det är så jävla tragiskt. Än värre är det med alla politiker som aldrig någonsin haft ett vanligt jobb. Med jobbet får han det bästa av båda världar. Han får hyran betald, mat på bordet. Samtidigt behöver han inte kompromissa en sekund med musiken. - Jag jobbar. Och jag spelar. Det är ungefär allt jag gör. Är sällan ute på klubbar i Stockholm. Man varken orkar eller har tid. Det är verkligen viktigt att ha båda fötterna på jorden, usch - det lät verkligen jantelag. Samtidigt beundrar jag musiker som lever enbart på musik. Hade jag haft pengarna hade jag också gjort det, säger han. Kosmetikajätten Lancome ringer och erbjuder en halv miljon för låten Piss and Perfume till en kommande tv-reklam. Vad svarar du? - Hej kära Lancome, här är mitt kontonummer. Han lämnade Karlshamn under de sena tonåren. Startade bandet Mixtapes & Cellmates som hyllades av hippa skribenter i både Sverige och England. Bandet somnade in tillfälligt när Robert Svensson spelade in debutskivan, men samlades igen förra hösten. Då hade det forna kompisgänget vuxit isär, inte som vänner, men som band.- Vi förstod ganska tidigt att det skulle bli vår sista skivan, men det kändes ändå bra att träffas igen och fullfölja inspelningen. Vi bildades redan på gymnasiet och började glida ifrån varandra efter skoltiden. Vi är fortfarande goda vänner och perioden med Mixtapes & Cellmates har betytt otroligt mycket för mig. Vi fick komma ut i världen och spela, det var hur häftigt som helst, säger säger Robert Svensson, bara för att i nästa sekund försvinna tillbaka till barackerna intill Korpadalsskolan.Där en gång rastlösheten började gro.- Jag har alltid varit rastlös och det kommer kanske ifrån uppväxten här i Korpadalen och Asarum. Kanske redan när jag började ta gitarrlektionerna i barackerna här inne, säger Robert Svensson och pekar mot ett par fyrkantiga lådor intill skolan. - Det var mögliga redan då, men jag har hört att många skolor som byggdes på 70-talet har problem med mögel. Det kan ju inte vara för barnen, säger han. När fick du din första kick av musik? - Appetite for Destruction med Guns'n'Roses. Den skivan lyssnade jag otroligt mycket på som liten. Jag blev råpeppad och ville rocka i all evighet. Vilken var den första skiva du köpte? - Absolute Dance 6. Jag fick den mina föräldrar. De tyckte inte jag skulle lyssna på Nirvana för Kurt Cobain var en knarkare. Samtidigt gav de mig en skiva med massa house, trance och sånt. Drogmusik för hela slanten.Han berättar att drivkraften till musiken inte är resultatet av ett enda avgörande ögonblick under tonåren. - Nej, det har väl bara blivit så att jag började spela och inte brydde mig om så mycket annat. Kanske borde jag insett att en utbildning hade varit bra att ha.Vi sitter utanför Konsumbutiken i Asarum. Parkeringen är nästan öde, bortsett några felparkerade bilar och en lastbil som står lite kors och tvärs.Regnet duggar tätt.Robert Svensson berättar att han redan skriver låtar till nästa skiva. Samtidigt spelar han också in elektronisk musik, senast en house-ep som snurrade flitigt på P3 i våras.Senaste skivan, You're a wasteland, honey, släpptes förra veckan. Skivan är rakare än debut och sprudlar av taggig, "stå på tå"-pop med punknerv. Hur nästa skivan kommer låta vet bara Robert Svensson. Kanske mer elektronisk. Eller helt akustisk. - Första skivan var en brokiga skara låtar främst. På nya skivan har jag tänkt mer "album" och skivan har en röd tråd. Alla låtar är också mer eller mindre inspelade live. Jag ville ha mer närvarokänsla, helt enkelt. Debuten var också mer soloskiva. Numera är det mer "The Robert Svensson Band", säger han och skrattar. Vad betyder musik för dig? - Man ska inte hålla tillbaka någonting. Jag vill att musik ska kännas, i märg, kropp och hjärta.Olycklig kärlek är ett återkommande tema på senaste skivan. Men framför allt har Robert Svensson hittat en kraft som kommer föra honom framåt. Något de flesta recensenter är eniga om. Att beskriva den nya skivans styrka är nära nog omöjligt, men nättidningen Devotion prickar, med blott några få ord, rätt.En vacker, vänlig och värkande helhet.Inte Made in men en gång formad i och runt omkring en samling fuktskadade baracker utanför Asarum.Hemma må vara bäst, men hemma är också att längta bort och där i skarven mellan hemma och finns suget efter någonting annat. Någonting större och mer omtumlande än tryggheten i Korpadalen, Kallinge, Rågsved och på varenda liten grönskande kulle i Apladalen i Värnamo.



0 bes�kare tycker n�got om denna artikel
Tycker du att nyheten "Robert Svensson längtar ständigt bort från Korpadalen, Asarum" �r: